Okategoriserade

Fas 2

Stormen har lagt sig och kvar är ren och skär sorg. Varför? Jag vill spola tillbaka tiden, vill att allt ska vara som vanligt. Men det kommer det aldrig mer att vara. Aldrig någonsin. Allt är för evigt förändrat. Vi kommer aldrig vara de samma. Stormen har lagt sig och jag kan tänka klarare. Försöker förstå, se situationen från olika perspektiv, från ditt perspektiv. Lyssna, reflektera, dra slutsatser. Kanske kan vi komma ur det här tillsammans, starkare. Kanske är såret du skapat i mig för djupt för att kunna läkas med dig i mitt liv. Jag vet inte. Det jag vet är att du älskar mig, vill vara med mig, men att du befinner dig i ett hål som du behöver hjälp med att komma ur. Är jag rätt människa för uppdraget? Jag vet inte om jag klarar det. Kanske gör jag det, kanske blir jag sårad igen. Hur mycket tid och energi kommer det att krävas för att komma på banan igen? Att bygga upp det förtroende som efter igår jämnats med marken? Jag orkar inte bli besviken igen, det gör för ont.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *