Okategoriserade

Fas 1

Som ett slag i magen, från ingenstans. Som en blixt från klar himmel, eller i mina ögon var den klar men det är tydligt att den varit full av grådassiga moln och orkanvindar under en längre tid. Allt vändes upp och ner på 5 minuter. I morse vad du mitt allt, nu försöker jag vänja mig vid tanken på att du är ingenting. För hur ska jag kunna förlåta dig? Även om jag gör det, hur ska vi kunna ha ett normalt liv tillsammans, hysa tilltro och respekt till varandra? Jag gav dig mitt allt. Mitt hjärta i din hand. Min hand i din hand. Tillsammans skulle vi vandra genom livet. Men det finns inte längre, allt det där är luft. Moln av damm, som mest. Det gör ont. Ditt svek, under så lång tid, gör ont. Slaget i magen bestående av kraften av det svek som pågått bakom min rygg. Allt som varit, är det alltsammans en stor lögn? Du har under hela vår tid tillsammans gått bakom min rygg, svikit mig vareviga dag. Och ändå sett mig i ögonen. Hållit om mig. Talat om framtiden med mig. Vi hade planer, visioner, drömmar. Allt är nu i kras. Allt.

-Viktoria

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *