Okategoriserade

Ett kärt återseende

Jag satt i soffan och fick ett infall att sätta mig och skriva. Det var längesen nu. Att skriva igen är som att säga hej till en gammal vän, ett kärt återseende. Annars då? Jodå, livet i sin helhet är väl bra. Jag känner mig stabil med undantag för några dippar då och då, men det är oundvikligt har jag kommit att inse. Jag trivs bra där jag är, hemma bland nära och kära i en miljö jag känner igen och känner mig trygg i. Jag är väldigt kär.Jag har börjat måla. Jag har börjat inse hur sjukt viktigt det är att umgås med familjen, vi har dock alltid varit dåliga på att ses i min familj, men jag är numera en av dem som pushar och försöker få ihop alla. Det är lättare sagt än gjort, likt kanske de allra flesta familjer, men jag är stolt över att jag försöker. Jag tänker oerhört mycket på framtiden. Det har jag väl alltid gjort, men nu är det som att jag tänker på den i färg istället för ett konturlöst blurr. Jag ser sakta men säkert detaljer utforma sig, på min begäran dessutom. Jag tror jag har en plan som är relativt lik mina drömmar och jag tror mig kunna se en väg dit. Hur många gånger denna plan kommer att vridas och vändas på inser jag ju förmodligen är oändligt antal gånger och helt och hållet oundvikligt. Men jag tror ändå på den. Jag har en bra magkänsla.

På återseende!

-Viktoria 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *