Okategoriserade

Ficktjuvad på livet – belönad med svarta svanar

Just nu sitter jag på busstationen i Canberra och väntar på en nattbuss som ska ta mig hem till Melbourne. Intressant att jag säger ”hem” förresten, men det är faktiskt så jag känner. Jag vet Melbourne nu, typ iaf. Nog för att överleva och känna mig trygg. Anledningen till att jag nu är i Australiens fjuttiga huvudstad (ja, den är fjuttig för det är en låtsas-stad som man tillverkade då Melbourne och Sydney inte kunde komma överens om vem som hade längst penis, eller iaf vilken av dem som skulle få bli huvudstad) är pga att jag varit på besök hos den svenska ambassaden för att ordna med ett nytt pass. 18 timmar med buss tur och retur för att titta in i en kamera och lägga pekfingret på en avläsare. Min längd och min födelseort verkade de dock redan ha koll på.

Ja, jag blev ju av med hela mitt liv häromdagen. Närmare bestämt plånbok innehållande pass, kontokort, kreditkort, körkort, nyckelkort och lite cash. Vips så var de nappade av någon som trodde sig behöva mina saker bättre än jag själv. Enligt kontoutdraget var iaf den här människan sugen på att käka lite på donken, göra pedikyr och köpa dyra skor av märket PUMA. Några limpor cigg på 7-eleven var något som också fattades hen. Jag tänker att det kan jag väl unna personen i fråga, kanske är det en hemlös som ville unna sig lite nagelvård och en Marlboro Red. Det är väl varenda människa på jorden värd någon gång i livet. Värre var det ju dock att bli av med hela min identitet. Pass och så. Men titta! Det löste ju sig också, plus att jag får se en annan del av Australien som jag garanterat aldrig skulle ha sett annars, med kängurur i parkerna och svarta svanar svävande på sjöytan. Så ”thanks a lot” antar jag.

Utöver detta missöde så har jag haft en riktigt fin tid de senaste dagarna. Jag bytte hostel från det jag bodde på en längre tid till ett som låg lite närmare stranden. Mest för att en vän från England bodde där som jag inte stött på på 6 år. Inte för att vi var några vidare vänner för 6 år sedan, men däremot var vi i samma utbytesgrupp när vi svenskar åkte till Scarborough (England) och när de sedan kom till vintriga Sverige. Otroligt är det hur en människa som man knappt har hälsat på tidigare, plötsligt blir en bästa vän i ett okänt land som man bara måste dra ihop en eller flera ölkvällar med. Jag mötte en hel del goa människor på det nya hostellet, mysigt var det. Efter denna lilla avstickare i Canberra kommer jag dock flytta tillbaka till det tidigare stället jag bodde på, jag trivs ju så bra där.

Överlag så stöter man på så enormt mycket fina människor på en resa likt denna, från alla delar av världen med olika livssyn och öden. Det är oftast bara snabba möten, över en öl, en bussresa, en juice på Tropicana. Men ack så fina möten. Jag kommer komma ihåg varenda en. Varenda en har fått en plats i mitt hjärta och jag skulle gärna göra plats för dem i fickan och ta med dem hem. Fast jag skulle nog inte kunna förlåta mig själv för att ha kidnappat dem hem till kalla Sverige. Det var mer bildligt talat än bokstavligt för att visa min uppskattning mot dessa nya ansikten som gett mig perspektiv och lärdomar om livet. Tack.

Nä, nu är det dags att packa ihop sakerna och hoppa på den röda långa bussen här utanför.

Puss!

-Viktoria

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *