Okategoriserade

Gayklubbar och Själsligt Välmående

Jag befinner mig i det så kallade ”chillrummet” där väggarna pryder bokhyllor fyllda med böcker av olika språkbruk och golvet är täckt av enorma myskuddar och filtar där tanken är att man ska sitta och hämta andan samtidigt som man läser en rad. Det enda udda med just det här rummet är att vägg i vägg ligger vandrarhemmets nattklubb där det är dunka dunka 7 kvällar i veckan och sent in på småtimmarna. Jag gillar verkligen att det finns en nattklubb 30 sek från där man ligger och sussar, det är liksom enkelt om man känner för att gå och sussa, eller tvärt om när man ligger i sängen och känner att man vill släcka en plötslig törst. Strunt samma, här är jag iaf. Runt omkring mig pratar man i telefon på alla möjliga världens språk, ringer hem till föräldrar och flick/pojkvänner. Delar med sig om dagens upplevelser och måenden. Någon har somnat till, någon käkar ljudligt pommes från McDonalds. Jag har inte skrivit sen i lördags, och det är jag inte alls förvånad över. Det beror helt enkelt på ett kalasande som pågått i ett par dagar i följd här borta, vi fick liksom feeling. Men såklart har ju det mesta ett pris och det är nog först idag som jag känt mig mänsklig igen. Äntligen! Fy tusan va hemskt det är att gå runt råbakis i +35 graders väder och sova i ett rum fyllt med ångande, svettiga människor. Men det får det vara värt. Vi har mest sprungit runt på olika gayklubbar där ju stämningen är helt magisk, där man slipper taffsande dregg i barköerna. Där människor kommer och går som man vill, där de i discoljusen får leva ut det som döljer sig under dagstimmarna.

Utöver det då? Jodå. jag mår riktigt bra. Själsligt iaf. Fysiskt var det ju sisådär som jag precis nämnde. Men inombords känner jag mig väldigt tillfreds och rofylld. Jag älskar den här platsen, jag älskar vad den gör med mig. För att kasta sig ut och göra sig helt exposed inför världen och dess utmaningar, är som balsam för själen. Och jag är glad. Och till och med lite stolt. Jag vill inte åka härifrån. Dock skulle jag vilja komplettera det här stället med några nära och kära som jag saknar och vill ha nära. Men det är väl en del av grejen tänker jag, att vara med sig själv så mycket så att man blir trött på det, att lära känna sig själv och avslöja allt om vem man är och var man ska. Jag är övertygad om att det är värt det.

Jag måste erkänna att det är lite svårt att fokusera på hur bokstäverna hör ihop på tangentbordet när hjärnan parallellt måste hantera en gröt av franska, tyska, ett språk jag aldrig hört förut samt dunka dunka från klubben vägg i vägg. Jag ska nog ta min filt, mitt osminkade face och knata barfota iväg upp till rummet genom klubben och på vägen vinka bartendern godnatt. För nobody gives a fuck på det här stället.

Puss och kram

-Viktoria

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *