Okategoriserade

Nu lyfter vi…

Nu lyfter vi från Arlanda flygplats, nu finns ingen återvändo – jag är påväg!

Känslan är magisk samtidigt som jag är skräckslagen och ställer mig själv frågan gång på gång vad har jag gett mig in i? Jag vet ju ingenting om vad som väntar om 24 timmar, vad jag ska göra imorgon eller hur upplevelsen av den nya staden kommer att kännas. Jag vet inget om människorna där, jag är ju ensam. Jag är dock medveten om att oron och förvirringen jag känner just nu bara är tillfällig, det kommer att ge sig. Men innan dess kan jag inte låta bli att känna mig utlämnad och vilsen. Ångest när jag kramade min älskade hejdå på flygplatsen, tårarna som inte vill sluta rinna. Jag kommer sakna honom så, det är vad som gör mest ont just nu. Jag tänker tankar som hur kunde jag lämna honom där och åka iväg alldeles själv för att vara borta en så pass lång tid? Jag måste vara tokig. Det kändes så fel att lämna honom, det skar i hjärtat som av rakblad. Efter att jag tänkt dessa ångestfyllda tankar en stund, samlar jag mig dock och tänker att det ändå ju kommer att bli bra, det är ju det här jag vill. Jag vill känna på hur det är att vara helt utlämnad i ett främmande land på andra sidan jorden. Jag vill veta hur det känns att gå vilse i en för mig helt okänd värld. Utmana mig själv, skapa minnen för livet, träffa nya människor som kanske blir vänner för livet. Och det mest fantastiska i den här historien är ju att min älskade kommer om bara en månad, en ynka månad sen är han där hos mig för att delta i äventyret. Det är bara ett par timmar sedan som vi skiljdes åt, men det känns som en evighet och som jag saknar honom. Och som jag kommer att sakna honom.

Men nu börjar det, nu blickar jag framåt på det fantastiska och lärorika äventyr som komma skall. Nu är jag påväg!

-Viktoria 

 

We’re now taking off from Arlanda airport, now there’s no return – I’m on my way!

The feeling is magical but at the same time terrifying and I’m asking myself over and over again ”what have I gotten myself into?” I don’t know anything about what’s gonna happen in 24 hours, what I’m doing tomorrow or how the experience of that new city is gonna be like. I don’t know anything about the people there, I’m all by myself. I know that my worries and confusion is only temporary, it’s gonna be fine. But until then I can’t help myself feeling lost. The anxiety when I hugged my love goodbye at the airport, the tears that wouldn’t stop falling. I’m gonna miss him so, that’s what hurts the most right now. I’m having thoughts like ”how could I leave him behind and go all by myself to be away for such a long time?” I must be insane. It felt so wrong to leave him, it cut my heart like razor blades. But after thinking those anxious thoughts for a little while, I put myself together thinking that it’s gonna be fine, this is after all what I want. I wanna know what it’s like to be confused in a foreign country on the other side of the globe. I wanna know how it feels like to get lost on the streets of another world. Challenge myself, create memories for life, meet new people that might become friends for life. And the most amazing part of this story is that my love will be here within only a month, one measly month then he will be there to take part in the adventure. It’s only a couple of hours since we said goodbye, but it feels like an eternity and I miss him. And I will miss him.

But now it begins, now I must look forward to the amazing and instructive adventures that lie ahead. I’m on my way!

– Viktoria 

1 reaktion på ”Nu lyfter vi…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *