Okategoriserade

Min tur att skapa minnen

December 2016

Med ett par glas rödvin i blodet sitter jag här, i en ekande tom tvårummare på Köpmangatan, och funderar över hur livet har fört mig hit. Jag funderar över de små tillfälligheterna som fått mig att ta beslut och välja vägar som gjort att jag hamnat just här, just nu. Då jag sitter här, på min egenkonstruerade madrass i form av en yogamatta och ett duntäcke där jag förhoppningsvis ska få några timmars sömn i natt, känner jag mig fascinerande nära nuet. Elementet, som jag placerat strategiskt nära min provisoriska sovplats, surrar ansträngt och ger ifrån sig en något bekymrande doft av bränt damm. Detta tillsammans med flyttkaoset i hallen i form av Ikeakassar och pappkartonger, gör att verkligheten känns ovanligt påtaglig. I hörnen ligger lager av spår från den tidigare hyresgästen som ett tecken på det liv som en gång försiggått här. Jag känner ett påtagligt behov av att sätta min prägel på vart och ett av rummen och göra denna, för mig, ännu otrygga yta till ett hem.

Så märkligt det är ändå att ta över en annan människas hem bara sådär. Innanför dessa väggar har med allra största sannolikhet tårar fallit, människor har skrattat, älskat, gömt sig för världen, blottat sig för den. Dessa väggar har bevakat liv, sett på när minnen skapats och förträngts. Nu är det min tur att skapa minnen. Min tur att genomgå livets med och motgångar, innanför dessa väggar. Först måste jag dock radera alla tecken på tidigare liv, för att kunna skapa utrymme för mitt egna. Och innan dess behöver jag bearbeta denna intensiva dag med några timmars sömn på mitt nyblivna, kalla sovrumsgolv. Jag ser framför mig att när jag vaknar imorgon kommer jag se mig förvirrat omkring och undra vart jag befinner mig, i harmoni med en värkande kropp som en konsekvens av sämre komfort på yogamattan.

-Viktoria 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *