Okategoriserade

Från ljus till mörker

Där är du. I ditt klaraste sken. Så klar. Klarare än jag någonsin skådat dig. Att jag inte sett dig tidigare, för där har du ju stått. I klart dagsljus. Men icke. Istället har jag betraktat dig som en fiktiv gestalt i en dröm. En vanföreställning. En gud som jag lämnat en gång på grund av vad vet jag. Du har stått där, så bedårande. Så vacker. Så oemotståndlig. Tills det kom upp för mig att allt var en lögn. Du gjorde mig till inget. Till något icke existerande. Något icke älskvärt. Du tryckte ner mig. Gjorde mig till damm och sopade bort mig. Som om jag inget mer vore värd.

Där stod jag. Naiv. Dum. Hoppfull. På vad egentligen? Som om jag förväntade mig något helt annat, som om du skulle vara det ljus jag skapat dig till, som om du skulle ta emot mig med öppna armar utan motfrågor. Hur tänkte jag? Vi är inte dem samma. Vi kommer aldrig bli. Aldrig. Aldrig. Det ljus jag skapat finns inte. Det enda som existerar är blott mörker. Du är mörker. Du är ickeljus. Du är icke existerande. Så naiv jag varit.

-Viktoria

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *