Okategoriserade

Illa fäkta

En märklig känsla. En blandning av skräck och förtjusning. En skräck över livet och vad fan jag håller på med, en förtjusning över detsamma. Jobbet känns överväldigande, jag gillar inte att leva för jobbet. Jag vill leva för min fritid, mitt liv utanför vardagen 8 till 16:30. Men det är svårt. Jag måste lösa detta på något vis. Samtidigt vet jag inte vad jag skulle ägna min tid åt annars, eller jo, typ. Men det är så svårt att beräkna när jag känner mig inspirerad och kan göra något kreativt av min tid, och när tid över är lika med depp och frustration. Detta dilemma. Jag tänker att jag ska försöka kämpa mig igenom långa dagar och tidiga sänggångar, härda ut för att sedan kunna njuta fullt ut när det är dags för resan till en annan kontinent. Men jag är dålig på att leva då och inte nu.

De senaste två dagarna har varit skit. Jag tror det beror på ”that time of the month”-syndromet. Det är i alla fall det enda logiska. Eller är det? Jag vet inte. Men jävligt störande är det. Jag försöker blunda, andas i djupa andetag och tänka att det går över. Snart. Bara jag har tålamod. Men jävligt svårt är det. Svårt att inte försöka fly verkligheten för att på så sätt skynda på botten-processen och styra humörsvängningen uppåt. För jag vet ju att det kommer att vända. Det som hjälper är ändå att stressa ner tankeverksamheten, acceptera den och försöka släppa taget om den. Andas in. Andas ut.

– Viktoria

1 reaktion på ”Illa fäkta

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *