Okategoriserade

I första rummet

Jag känner mig glad. Jag vet inte riktigt varför, men livet känns härligt just nu. Jag känner mig som en bra människa, en som förtjänar att vara stolt och lycklig. Varför kan jag inte riktigt sätta fingret på, kanske är det bara dagshumöret. Men jag tror ändå att jag borde anamma känslan och ta åt mig av den. Jag är ju faktiskt påväg dit jag vill, dit mitt hjärta pekar. Jag har blivit bättre på att stanna upp och känna efter vad jag innerst inne vill, att lyssna mindre till förväntningar utifrån, vilket har medfört att jag blivit en bättre vän till mig själv och de runt omkring mig också. Genom att smörja och vårda mitt inre, har jag blivit en bättre och sannare människa även utåt. Detta hade jag svårt att se framför mig tidigare, hur det faktiskt kunde gynna de i min omgivning om jag såg till att sätta mig själv i första rummet, istället för att föra mig själv in i skuggan av andras behov. Genom att bli mer sann mot mig själv och börja bejaka mina inre önskningar och värderingar, har min väg framåt blivit allt tydligare. Saker och ting börjar plötsligt falla på plats. I livet som pågår och min roll i det. Bara genom att luta mig tillbaka, känna efter och ta hänsyn till mig själv. Det är nog därför jag känner mig glad idag.

– Viktoria

1 reaktion på ”I första rummet

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *